Nu närmar det sig kontraktslut igen. Sju vakter kvar och sedan hem till verkligheten om de nu inte kan förlänga in i mars, bad om svar ang. ev. förlängning senast i fredags, men såklart chefen blir sjuk. Byrån trodde också att de skulle få besked då men inte det. Sist blev jag tillfrågad sista vakten om att komma tillbaka, väldigt sent för en sådan fråga, men jag är i stort behov av de extra pengarna jag kan dra in.
Blev, för över en vecka sedan, uppringd från MAVA på Sus där jag sökt jobb. Kunde inte prata då jag var på jobbet och inte kunde gå ifrån, han skulle återkomma veckan som gått...men, men, inte en enda signal därifrån, men heller inget mail med "Tack för din ansökan, tjänsten gick till någon annan" eller hur de nu brukar skriva. Är så länge sedan jag var i kontakt med MAVA att jag tvekar till att jag ens vill jobba på Sjukhuset, längre resor, alla säger det är tokstressigt. Samtidigt en möjlighet att kunna utvecklas inom yrket som undersköterska. Är det nej nu igen(sökt några gånger, sist jag hade möjlighet var då jag bestämt mig för Norge)så ska jag aldrig mer söka dit! 😊 Jobbplanen eller planen för framtiden är att avvakta i minst två år och sedan hoppa på Norge på heltid, beroendes på hur livssituationen ser ut då förstås.
Livet med "sambon" är inte förändrat, är hon ledig så väcks jag under nätterna då hon "skriker" i telefonen, smäller i dörrar och klampar då hon går. Aldrig varit med om något liknande, inte ens barnen har levt om som hon gör, eller varit så "grisiga" som hon är... Vi har fått en till "sambo", spansk sykepleier, jobbar dagtid och mycket bättre ordning på henne.
Var ledig igår och finaste vädret, tog tredje turen upp på fjället, planen var att ta sig till toppstuga/Raudmelen, men hade för tunna skor så blev genomfrusen om tårna. Vände vid Buråsi, var så mycket kallare där uppe och mina varmare skor passar inte dubbarna på.
Extra pass ikväll så segar på en stund nu, behöver en dusch och sticka vidare på tröjan där bålen snart är klar.
