Upp och ner...

Att åka upp och ner i sitt psykiska mående är inte alls roligt, mest konstigt är att man tänker att man ska kunna hålla sej borta från dalarna...men det är omöjligt. Arbetslöshet och försämrad inkomst inför vintern har knäckt mej igen... Man tappar lust och ork och glädje, även om roliga saker händer i vissa stunder så raderas känslan snabbt. Vara ute i skogen med hunden och bara gå, rensa skallen och bara vara, fota och slippa tänka, det räcker en stund. Jag tror nog det värsta är då andra  inte förstår, Nu ska jag strax till Af och anmäla mej, segar med film och kaffe då det tar emot, men vill man ha a-kassa så är det bara knalla iväg. Var och hjälpte Fredrik måla en gavel igår, fick slut insulin i pumpen så det blev en extra sväng hem. Klantigt att inte ens komma ihåg att kolla hur läget var med pumpen, men det gick ju bra, en gavel målad, pizza i magen och Caizy fick springa av sej. Ikväll blir det surströmming hos Susanne vid åtta, hon ska träna innan så jag ska se om jag kan tvinga iväg mej med...