Jag har...

...skaffat barn utan att deras pappor vetat om det, eller de visste om att möjlighet till barn fanns, men sket i att skydda sig, de har haft möjlighet till kontak...men ingen var intresserad. Och tyvärr är man efterklok och inser idag att det var ett väldigt dumt val av mig, men man försöker göra det bästa av situationen. Fick en väninna som var i Alanya att gå med dotterns mobilnummer till hennes(och sonens) pappa, han ringde henne då två gånger bakom varandra, snackade lite anmält skit om mig och ville ha kontakt med henne...men så blev det inte. Jag själv har absolut inget intresse av honom på något sätt, det är avslutat sedan tretton år tillbaka ungefär, men att lura sin dotter...då blir jag ilsken. Nu har hon försökt få honom att acceptera hennes vänförfrågan på Facebook, jag har pushat henne till det...men tro inte att han tackat ja, han är nog mest rädd att någon ska får reda på att han har barn sedan förut och som han bara skiter i. Han ringde oss för ett antal år sedan, han hade kraschat sin bil och ville låna pengar för att laga den...jo då, det gör man ju, lånar ut till en som man inte har kontakt med, dessutom var det runt femtusen han frågade om, sådana summor har aldrig existera bara så i min ekonomi. Så gissa om jag ångrar mig, men jag trodde på dem då, sedan att det bara var skit snack allt, det visste man säkert innerst inne, men önskade annat just då det var. Som tur är så är det jag som får glädjas med barnen och ta vara på den energi de har och dela med mig av mig själv! Och nu finns också Robert hos oss då det går och han är  till 100% accepterad av barnen, snäll med dem och hittar på bus som tröga mamma sällan gör.