Ångest...

...har varit en tung dag, har känt det är på gång, nu måste jag bara vända på det. När tårarna bara rinner ner för kinderna utan att det händer just något...då vet jag att jag börjat sjunka. Så gjorde väl en relativt snygg undan manöver hemma så barnen inte skulle se den bölande modern. Kläder på, hund och kamera och ut! Tog bilen mot Lövskär där vi var ute och fotade och bara sög upp av dagsljus och sol. Mår mycket bättre då, men så fort jag hoppade in i bilen så började det igen, hopplösheten...att aldrig få ordning på sitt liv trots att jag kämpar och kämpar, Skulderna kväver mej just nu, finns det ingen som är villig låna ut så blir inkasso snabbt kronofogden...och han vill man undvika... Ser en massa fin reklam hur ensamstående(t ex)fått lån så de kunnat betala bort skulder och bara har ett lån, ska minsann skicka till de som lyckats lösa detta och se vad de säger. Vet att svaret alltid är nej då jag har så låg inkomst, men NEJ är jag van med. Ska också ta itu att blada mej igenom räkningshögen och kontakta de jag är skyldig, det är att antingen betala in en struntsumma till de eller köpa mat till oss...sicket jävla ekorrhjul man suttit fast i de senaste 25 åren, tar aldrig otur slut? Eller ens klantighet, varför får man aldrig ett jobb(fast, heltid och ok lön) trots att man tokkämpar sitt bästa om man är på ett ställe... Det där med att plugga gick inget vidare, vi är visst inte så många ur min årskull som fått jobb inom det vi läste, jag har sökt och sökt men anses vara för oerfaren praktiskt och teoretiskt, tyvärr är det ju så...MEN GE MEJ CHANSEN! Min vilja att arbeta, lära mej nytt, jobba när det behövs, gå skift finns där, till 100% jag kan ALLT! Bara jag får prova på... Efter min tur med hund och kamera så hängde skuggan ännu över mej, men tog en vila så kändes det mycket bättre då jag klev upp, tack vara vilan så är jag nu sömnlös, trötta ögon men pigg i huvudet...ska ta fram någon film eller serie som man kan slö titta på och sedan vända rätt på dygnet imorgon, ska jobba måndag och ev tisdag, på tisdag ska vi, jag, Smilla och Caizy köra norrut, ingen av de större vill med...men det har löst sej för de med här på hemmaplan.

Min ständige följeslagare, hon har legat tätt idag...tror hon kände av min hopplöshet...

Från Lövskärshamn, man ser kyrktornet i stan! 

Som en minsdre kusin till solen...om man ser den!

Och där blev Caizy törstig...

Solen är rolig att jaga runt efter

                            

Månen var också med på ett hörn