...värken i käken e äntligen borta! Märkligt hur den bara försvinner... Väckt vid fem snåret av motorburet tidningsbud och skällande grannhund...nå det e man ju van, så bara lägga sig på andra sidan och somna om. Vid nio snåret blev jag väckt v en felringning! Men bara en trevlig sådan, var ju lika att kliva upp och få i sej frukost.
Har nu varit på promenad med Tia hund, våran nioåriga Parson Russel Terrier som vi fick förra hösten. Snart har hon varit ett år med oss och jag är förvånad över hur bra det gått! Visst finns små problem ibland, men inget som vi inte kunnat åtgärda.
|
Tia på språng i vattnet |
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar